Jag har lärt mig ett nytt ord. Ums. Först var det var roligt att prova:

"Dagen är väldigt umsig."

"Igår umsade jag." (I Norrland kan man nog även o-umsa, precis som man kan oåka skidor eller oplocka svamp.)

"I backen låg en stor och fin ums från järnåldern, ja kanske till och med från förrförra helgen."

Tyvärr är ums inte alls något roligt ord. Det är ums som Fan. Det hindrar en från att skriva den vettiga post som jag velat skriva (den hade ändå blivit alltför lång och pretentiös) ty UMS ska bestämt stå för Utmattningsdepression, eller som en vän sagt, det som inträffar när man varit litet (läs: mycket) för stark och litet för duktig litet för länge (fortsätt läsa så). Annars skulle ämnet Vårdlabyrinten vara värt en rad. (Det kanske får bli när jag oumsat.)

Det är lördag, en litet grå förhöstig lördag som redan mörknat och vill gå och lägga sig tidigt. Själv har jag redan gjort mitt slumrande. När jag är vaken så håller hostan i sig (immunförsvaret är också umsigt). Och enär det är lördag så slipper jag försöka få vård för min umsighet --- det är att omöjligt att komma fram. Det är en labyrint utan like (och eftersom jag driver eget på nollbudget så saknar jag egentligen mänskliga rättigheter såsom att bli sjuk, uppdragslös eller gammal). Både de som behöver vård och de som försöker ge den verkar ganska slutkörda.

Låt mig säga såhär:

Om man kommer utifrån och ska få uppmärksamhet i vården så måste man falla död framför vårdgivarnes fötter. Och sen när man är död så bör man skrika ganska högt, för annars lägger de inte märke till en utan kliver över en försiktigt.

Så: Det var flera rader, varsågoda.

Kortare sagt så verkar vården litet umsig, den också.

Ps. Det antyds att man här kan få vackert uppförstorade hashtaggar att glädja all mänskligheten med. Jag prövar. #vård, #ums #umsigare #umsigast