Ad Notam

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av J. - 18 april 2022 16:41

 

 

Understundom vistas jag i samma kök som min hulda och väldigt omtänksamma moder. För att inte trötta läsaren med den Wienkongress som avancerad matlagning kräver, d.v.s sådant som är ännu mer avancerat än att koka ett par ägg, så bör jag nöja mig med att berätta om annandagen, då jag vid frunchtiden* verkligen höll på att begå äggkokning.

 

Jag kom faktiskt så långt att jag hann sänka ned dem i en liten vattenfylld gryta och salta. (Det hindrar eventuella vitor från att rinna ut om ägget spricker.) Härnäst var min plan att låta vattnet koka upp och sen Låt stå! --- i ungefär tre minuter och femton sekunder.

 

Dumt nog vände jag ryggen till i två minuter och var tio steg åt ett annat lömskt ärende, vilket i det köket betyder att man står utanför köket. Dumt!

 

Det visade sig att min hulda moder, som gjort sin morgongymnastik och ägnat hela den dittillsvarande förmiddagen åt viktiga åligganden som att sortera pennor och noga väga ett kuvert m-e-d frimärke dock hade tid och ork över till att förbarma sig över dessa vind för våg lämnade ägg.

 

Jag återvände. Vattnet hade börjat sjuda i den noga övervakade grytan. Sådant kan näppeligen överlåtas på barn på fyrtiofyra år. Där stod min hulda moder, som pietetsfullt höll en stor gristermometer, modell tjockt aluminiumrör med gedigen kvicksilverskala, doppad i den lilla grytan. Föreläsningen kunde börja.

 

Ägg behöver inte stormkoka. De ska ha sextiofem grader för att inte bli gröna och vattnet ska bara sjuda i exakt tio minuter. Ägg är trevligast som hårdkokta. Du vill väl ha hårdkokta ägg?

”Jag tar en kort promenad”, sade jag.

När jag precis kom utanför dörren tecknade min hulda moder genom köksrutan (knack knack) att äggen (och min promenad) var klara om exakt fem minuter. Det lyste av värme och omtanke därinne.

 

Vårfåglar kvirrade och kvittrade, den halvtinade solen värmde diskret och jag ägnade min tid i det fria åt att så litet som möjligt kontemplera precis fasta äggvitor med härligt halvrinnig gula. Ägg som ägg. En rask promenad på trehundra sekunder får upp aptiten.

 

Därmed lämnar jag läsaren, som säkert har lika viktiga saker att bestyra, och besparar er en redogörelse för hur mer avancerad matlagning går till. Den skulle nämligen kunna bli riktigt lång och petig. 

 

-----------------------------------fotnot:

*Frunchtiden är naturligtvis den tid som ryms mellan frukost och lunch.




-----------------------------------div. taggar:

#ägg #matlagning #omtanke #annandagpåsk #kokaägg

Av J. - 19 december 2021 23:13

  En säck full med feghet,

en med elakhet

och sist men inte minst en säck fylld till brädden med renaste dumhet.

Med innehållen väl blandade så får du en bra redning till Krabba ā la Jante. Men märk väl att du inte kan utesluta någon ingrediens utan att de andra tar över. Grytan ska vara en blandning av sött, surt och salt som förstärker varandra i perfekt balans.      


Först om feghet. Såsom observerats på Lindisfarne m.fl orter så kan vi inte ha en massa vilda vikingar lösa utan koppel. Så det är viktigt att vi får dem att hålla sig hemma (utanför civilisationen i egentliga Europa) och exempelvis plåga varandra istället. Därmed inte sagt att vi kan låta dem ha fullt inbördeskrig istället, för det kommer de snart att tröttna på. Till vårt recept hör därför åtskilliga kilo krabba.


Jag har läst att i en tunna med nyfångade krabbor så behövs inget lock. Ska inte jag få så ska du inte ha --- varje gång som något skaldjur försöker fly så tycker de andra krabborna att det är osolidariskt och drar ned stackarn på krabbnivå igen. Med tiden har vi en tunna nästan full av bittra, hämmade varelser som inte längre törs något, inte längre törs tycka om sig själva som de är utan bara mår bra om de kan dra ned andra. Landkrabbor måste dessutom göra det i smyg för att kunna må riktigt bra: Jag hindrade den ene från att få ett viktigt uppdrag (min, ähum, kompis råkade få det sen!) och sen såg jag till att den andre inte fick sin lön. Och den tredjes privatliv förkrabbade jag på ytterligare sätt, men jag skötte det ju fint och diskret, inte sant?


Så långt så gott. Feghet och krabba i! Men för att grytan ska hållas säkert kokande så har vi redan sedan S:t Ansgars tid vispat i en jätteportion dumhet. De får aldrig börja sänka klorna och undra,

Vad fan håller vi på med?

Göra så mot våra medkrabbor?

(Det finns en hel kontinent därute att nypa!)

Och sen skulle tunnan välta över och fiskkocken bli förbannad.

Dumheten måste röras i långsamt men stabiliserar de två andra. Korkade krabbor kan inte genomföra så mycket elakheter på egen hand, de blir kvar i fegtunnan. Samtidigt så bidrar kombinationen av feghet och elakhet till att dumheten ångar ytterligare under skalen (för sånt blir man dum av) och ingredienserna sjuder nu vackert tillsammans. Bra sås reder sig själv.


För nordmännens raseri bevare oss milde herre Gud. Elakhet var egentligen en ingrediens som det fanns ganska nog av från början. Men den måste bli inåtriktad, den får inte brännas vid i botten. Rör om allt med ett skålpund kristendom, och tillsätt sedan brutal domesticering: Mantalslängder, husförhör, disciplin bland de indelta! Kunna katekesen för att få gifta sig. Inrikespass mot rörlighet, spinnhus mot lösaktighet, långa söndagspredikningar i kyrkan, vet hut. Litet social press tar hand om resten. Inte sticka upp! Hela lilla byn förvandlas så till ett självskötande fängelse som inte behöver en hasp till lås ens för alla, ned till minsta mjölkpiga, håller ögonen på varandra så att ingen individ blir alltför individuell. Några hundra år i denna tryckkokare räcker för att skapa en delikat rykande hög med ryggradslösa ögontjänande skaldjur som är fantastiskt osjälvständiga, små och möra.


Vän av ordning (eller i alla fall, omvärldens ordning) undrar nu kanske om det inte hade räckt med att låta elakheten ånga bort bara. --- Men vad säger du? Ska vi koka bort all näring? Med bara feghet och dumhet i kastrullen så förvandlas nordborna till en samling ängsliga men charmerande ullhjärnor som vallar får eller nånting, om nu får får valla får. Raka motsatsen till vikingar, det ska medges. Men hur ska de då ha hjärta att plundra skog och järnhaltig mark åt oss från samerna, och vad händer med all vidsynt business såsom de fina varorna från Bofors? Det är ju den unika blandningen från tre säckar som gör att de kan exportera raketgevär från elaksäcken, ängsligt predika fred från fegsäcken och vara så in i säcken dumma att de med självgod min tror att detta och allt annat som de hittar på går ihop.


Så: Grytan är klar! Du kan förresten servera den toppad med både socialism och kapitalism, var inte orolig för att det skär sig! Avundsjuka och själviskhet går bra ihop. Civilisationen är räddad, kom och ät.  


---***---


Taggade bordsdekorationer: #sverige #vikingar #jante #ressentiment #skenhelighet #dumhet #feghet #elakhet #krabba #krabbgryta



Av J. - 13 mars 2020 17:01

I coronavirustider blir det plötsligt uppenbart att detta samhälle är litet onödigt som det ser ut annars. En större mängd människor uppmanas jobba hemifrån eller inte alls, och det går hur bra som helst. Bankerna får enorma summor för att inte krascha, summor som lika gärna kan ges åt stugsittarna själva. Men akta. De skulle kunna få dumma idéer därute. De skulle börja fundera på vad de helst vill göra med sina liv. Det finns några få som har absolut nödvändiga arbeten, lärare och kirurger och sådana, och det finns sådana som absolut älskar sitt arbete, tro’t eller ej.


(Min moster levde till stor del för det, när hon inte uppfostrade mina värstingkusiner till sällsynt vuxna människor --- eller när det var fest med väninnorna förståss. Hon gick tragiskt bort straxt efter pension, innan hon riktigt hunnit ta reda på vad hon ville göra istället.)  


Men majoriteten hör inte dit. Och majoriteten gör inget vettigare eller ovettigare än att hoppa hage.


Den svenska uppfattningen om ett ”riktigt jobb” upphör aldrig att förvåna mig. Precis som Svensson säger till mig, hårt arbetande kulturarbetare, så skulle Svensson säga till hagehopparen att det inte är ett riktigt jobb, och likaledes vägra betala för en halvtimmes hårt hoppande på sin uppfart, inte ens med ROT-avdrag. Vi måste alltså lura Svensson på något vis! Lyckligtvis är det väldigt lätt.


Först måste vi se till att det finns kurser, helst universitetskurser, i hur man hoppar hage. Hagehopparen bör få ett tjusigt diplom, och ska för fulla lungor distansera sig från hagehoppare som inte har diplom.


Vidare bör den som hoppar hage ha fasta arbetstider. Varje morgon kl. 8:00 ska de stämpla in på en särskild plats, iklädda professionella kläder och miner. Och de stämplar ut som goda proletärer kl. 17:00, allt enligt kollektivavtal. Och sist men inte minst: De ska ha fast lön för att träffa med stenen i rätt ruta och hopp, hopp, hopp hela dagen lång. Antydde jag ett fackförbund? Ja, visst ska de ha ett fackförbund! De ska vara så pass många att de kan gå i strejk och ställa till med otrevligheter om arbetsgivarna inte respekterar deras yrke. Kanske går de ihop med Hopprepshopparfacket och Trädklättrarförbundet om det vill sig riktigt illa! Det är bäst att man respekterar dem.


Det är således ett riktigt yrke att hoppa hage. Den uttråkade läsaren förstår sedan länge poängen: Allt annat med ett yrke --- pengar, klädkod, grad av tråkighet, vad du vill --- är viktigare än det faktiska arbete som eventuellt utförs.
”Jaha”, säger Svensson, ”då förstår jag. Hoppa hage är ett riktigt jobb, det”. Och om vi anar tvivel i Svenssons öga så blir det ändå väldigt tyst. Kanske vill Svensson inte att man frågar vad hen själv gör för nyttigt arbete. Väldigt sannolikt är Svensson väldigt rädd för att själv förlora jobbet. Det är då man högljutt hackar på andra.
”Medborgarlön? Det finns inte pengar!”, säger Svensson och återgår till sitt av staten väl subventionerade fabriksjobb.
”Och då skulle ju ingen arbeta!”, tillägger hen, och drömmer sig bort till sin betalda semester. Och vad hen nu egentligen ville med livet någon gång. Om hen fortfarande minns.


Svensson kanske helt enkelt ville hoppa hage. När det inte regnar, förståss. Det är bara yrkesfolk som hoppar hage när det regnar.


--------


Slumpvisa taggar: #emptylabour #basinkomst #medborgarlön #oförstånd #Svensson

Av J. - 19 oktober 2019 16:47

Jag hörde plötsligt en drill
en drill som blev rena trösten
i trädet där, en koltrast!
som glömde att det blivit hösten

Nu vill jag gärna ha receptet
på fågelenergi
att få flaxande leva i nuet
om det så är på pinfärsk daggmask!
och kvittrande strunta i resten.

---***---



Rim: #hösten, #trösten, #resten, #receptet, #nuet. Innehåller inga konserveringsmedel.

Av J. - 24 september 2019 05:19

Frånsett allt annat att med att vara ganska umsig så gör det en förbaskat tråkig. Väldigt litet har hänt sedan förra texten. Jag har tappat förtroendet för en leg. byråkrat som inte heter Milda Tvivelstreck. Milda (till yrket psykolog) var den som kunde ha skickat mig rätt. Hon tyckte absolut att jag skulle försöka få vård för min utslitenhet som kulturarbetare, det har gått fem år sen sist jag försökte…


…sedan bevisade hon att inget mirakel skett med det offentliga sen dess. Det senaste, kanske sista samtalet var nu när jag ringde tillbaka och berättade att man visst behöver remiss för att nå en praktisk liten kurator (en såndär som både kan prata och ordna med praktiska saker när man inte längre orkar själv, eller så har man sagt mig). Jag var tillochmed på Det Stora Sjukhuset och frågade i egen hög person. Det hade hon kanske inte räknat med.


Samtalet svalnade till ungefär -30°C. Så föreslog hon att jag skulle träffa allt utom egentligen henne.

”Läkare för sjukskrivning, ekonomisk rådgivning för ekonomin. Stadsförvaltningen har - - - - -”

Nej. Lektion nummer ett: Kulturarbetare har inte ekonomi att rådslå om. Det är som att prata pluttifikation med Pippi Långstrump.   

Två: Har du inte ekonomin så har du som din egen ägandes träl och ensamföretagare rätt till upp till hela 80% av noll SEK i fall av sjukdom. (Vi blir alltså aldrig sjuka. Ve oss, om vi blir det ändå.) --- Men inte hur lång tid som helst, förståss. Sen får vi noll procent av noll. Tack goa doktorn. Tack för att doktorn försökte.


Till sist gav mig Milda Tvivelstreck en tid, men så motvilligt att jag fick rysningar. Henne hoppas jag orka avboka i dagarna innan det är försent. Och så hoppas jag hitta någon annan som kan visa mig rätt. Till dess kan jag bara konstatera att remisskarusellen spinner fort och bra även i år utan minsta gnissel. Håll hårt i enhörningen, giraffen eller vad ni nu har…

…Det känns väldigt futtigt. Jordens största länder styrs av galningar, hela planeten hotar brinna upp, men här måste man slåss mot sina egna små livsproblem i ett rikt litet land där de egentligen inte skulle finnas. Men det är så det är. Håll hårt i stången! Och varning för den lila elefanten, jag tror att den sitter löst.


#vårdkarusell, #vårdlabyrint, #psykolog #doktor #elefant

Av J. - 14 september 2019 18:28

Jag har lärt mig ett nytt ord. Ums. Först var det var roligt att prova:

"Dagen är väldigt umsig."

"Igår umsade jag." (I Norrland kan man nog även o-umsa, precis som man kan oåka skidor eller oplocka svamp.)

"I backen låg en stor och fin ums från järnåldern, ja kanske till och med från förrförra helgen."


Tyvärr är ums inte alls något roligt ord. Det är ums som Fan. Det hindrar en från att skriva den vettiga post som jag velat skriva (den hade ändå blivit alltför lång och pretentiös) ty UMS ska bestämt stå för Utmattningsdepression, eller som en vän sagt, det som inträffar när man varit litet (läs: mycket) för stark och litet för duktig litet för länge (fortsätt läsa så). Annars skulle ämnet Vårdlabyrinten vara värt en rad. (Det kanske får bli när jag oumsat.)


Det är lördag, en litet grå förhöstig lördag som redan mörknat och vill gå och lägga sig tidigt. Själv har jag redan gjort mitt slumrande. När jag är vaken så håller hostan i sig (immunförsvaret är också umsigt). Och enär det är lördag så slipper jag försöka få vård för min umsighet --- det är att omöjligt att komma fram. Det är en labyrint utan like (och eftersom jag driver eget på nollbudget så saknar jag egentligen mänskliga rättigheter såsom att bli sjuk, uppdragslös eller gammal). Både de som behöver vård och de som försöker ge den verkar ganska slutkörda.


Låt mig säga såhär:

Om man kommer utifrån och ska få uppmärksamhet i vården så måste man falla död framför vårdgivarnes fötter. Och sen när man är död så bör man skrika ganska högt, för annars lägger de inte märke till en utan kliver över en försiktigt.

Så: Det var flera rader, varsågoda.

Kortare sagt så verkar vården litet umsig, den också.



Ps. Det antyds att man här kan få vackert uppförstorade hashtaggar att glädja all mänskligheten med. Jag prövar. #vård, #ums #umsigare #umsigast

Av J. - 9 september 2019 17:45

Och vad ska man göra med en sådan? --- Den har legat här, mitt ibland bakande mormödrar, bittra kärlekskranka, en och annan fritidspoet, ett par religiösa tokar och allmän skrivklåda.


Jag upplever ingen skrivklåda precis. Här upplevs en språkets meningslöshet om något. Den trettio-någonting som började på denna blogg i ett annat liv (och glömde bort den i många år) kanske fortfarande inbillade sig att ord har Betydelse och Ändrar på saker och ting. Den villfarelsen är tagen ur honom. Världen fortsätter som förut, Jorden fortsätter snurra. Och förresten så är den f.d trettionåntingåringen förkyld. Bloggar är ett utmärkt medium för att kungöra den sortens saker.


Attjo!

Prosit, medborgare. 

Av J. - 10 januari 2010 21:58

Observation i bekantas krets: Hon muttrar i kulisserna och spelar martyr, även han gnäller över henne när hon inte hör på; de accepterar varandra på ytan men säger inget, gör inget. De borde ha ett litet gräl snart, skrika, gapa, bli litet obscena, krossa den fulaste prydnadssaken och rensa luften! Det tror jag iochförsig inte att de gör, men annars är deras förhållande dödsdömt.

Presentation


Konstnär, musiker, textgranskare med mera

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2022
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards