I coronavirustider blir det plötsligt uppenbart att detta samhälle är litet onödigt som det ser ut annars. En större mängd människor uppmanas jobba hemifrån eller inte alls, och det går hur bra som helst. Bankerna får enorma summor för att inte krascha, summor som lika gärna kan ges åt stugsittarna själva. Men akta. De skulle kunna få dumma idéer därute. De skulle börja fundera på vad de helst vill göra med sina liv. Det finns några få som har absolut nödvändiga arbeten, lärare och kirurger och sådana, och det finns sådana som absolut älskar sitt arbete, tro’t eller ej.

(Min moster levde till stor del för det, när hon inte uppfostrade mina värstingkusiner till sällsynt vuxna människor --- eller när det var fest med väninnorna förståss. Hon gick tragiskt bort straxt efter pension, innan hon riktigt hunnit ta reda på vad hon ville göra istället.)  

Men majoriteten hör inte dit. Och majoriteten gör inget vettigare eller ovettigare än att hoppa hage.

Den svenska uppfattningen om ett ”riktigt jobb” upphör aldrig att förvåna mig. Precis som Svensson säger till mig, hårt arbetande kulturarbetare, så skulle Svensson säga till hagehopparen att det inte är ett riktigt jobb, och likaledes vägra betala för en halvtimmes hårt hoppande på sin uppfart, inte ens med ROT-avdrag. Vi måste alltså lura Svensson på något vis! Lyckligtvis är det väldigt lätt.

Först måste vi se till att det finns kurser, helst universitetskurser, i hur man hoppar hage. Hagehopparen bör få ett tjusigt diplom, och ska för fulla lungor distansera sig från hagehoppare som inte har diplom.

Vidare bör den som hoppar hage ha fasta arbetstider. Varje morgon kl. 8:00 ska de stämpla in på en särskild plats, iklädda professionella kläder och miner. Och de stämplar ut som goda proletärer kl. 17:00, allt enligt kollektivavtal. Och sist men inte minst: De ska ha fast lön för att träffa med stenen i rätt ruta och hopp, hopp, hopp hela dagen lång. Antydde jag ett fackförbund? Ja, visst ska de ha ett fackförbund! De ska vara så pass många att de kan gå i strejk och ställa till med otrevligheter om arbetsgivarna inte respekterar deras yrke. Kanske går de ihop med Hopprepshopparfacket och Trädklättrarförbundet om det vill sig riktigt illa! Det är bäst att man respekterar dem.

Det är således ett riktigt yrke att hoppa hage. Den uttråkade läsaren förstår sedan länge poängen: Allt annat med ett yrke --- pengar, klädkod, grad av tråkighet, vad du vill --- är viktigare än det faktiska arbete som eventuellt utförs.
”Jaha”, säger Svensson, ”då förstår jag. Hoppa hage är ett riktigt jobb, det”. Och om vi anar tvivel i Svenssons öga så blir det ändå väldigt tyst. Kanske vill Svensson inte att man frågar vad hen själv gör för nyttigt arbete. Väldigt sannolikt är Svensson väldigt rädd för att själv förlora jobbet. Det är då man högljutt hackar på andra.
”Medborgarlön? Det finns inte pengar!”, säger Svensson och återgår till sitt av staten väl subventionerade fabriksjobb.
”Och då skulle ju ingen arbeta!”, tillägger hen, och drömmer sig bort till sin betalda semester. Och vad hen nu egentligen ville med livet någon gång. Om hen fortfarande minns.

Svensson kanske helt enkelt ville hoppa hage. När det inte regnar, förståss. Det är bara yrkesfolk som hoppar hage när det regnar.

--------

Slumpvisa taggar: #emptylabour #basinkomst #medborgarlön #oförstånd #Svensson